grisen & jag

Det gör ont på riktigt, jätteont. Jag trodde aldrig det här. Nu gäller det att ta en dag i taget och ett problem åt gången. Jag ska snart må bra igen. Just nu har jag ingen ork till något alls men den ska komma tillbaka. Vi börjar imorgon med arbetsintervju, önska mig lycka till! Ska snart sova för jag måste åka hemifrån rätt så tidigt. Sen ska jag varva ner och börja tänka på mig själv och ta tag i mig själv. Ingenting är omöjligt!

Tack alla fina för allt stöd ni ger mig, medvetet som omedvetet. Eran närvaro i alla dess former hjälper mig att må bättre.
Förlåt för värsta seriösa känslomässiga inlägget men jag var tvungen!